Det finns lika många tycken om sjöfyllerilagen som det finns skeppare. Själv har jag vacklat mellan att inte, kanske eller delvis tycka om den. Men nu har den landat och varit bruk ett tag och med det har jag iaf vänt och vridit på vad den egentligen innebär.
Min ståndpunkt är att den inte skapade något nytt gällande en befälhavares skyldighet vid ansvaret att framföra sitt fartyg, den är mer en förtydligande. Innan den senaste sjöfyllerilagen kom i lagakraft så var det även då olagligt att framföra sitt fartyg berusad.
Sedan kan man diskutera gränsen 0,2 promille är den rätta eller om man skulle gått i samma linje som EU med en gräns på 0,5.
När det gäller att kunna mäta effekten nu och även senare kommer vara svår. Visst finns det statistik före och efter om hur många som omkommer med alkohol i blodet på sjön. Men alla de fall som ej en person omkom eller alla dom fall som ej rapporteras in, finns inte eller är svåra att tyda i statistiken.
Det man ej skall glömma att även dessa fall belastar samhället och med det även oss som medborgare i form av sjukvårdskostnader, saneringskostnader, högre försäkringspremier, sorg för de inblandade mm.
Att många har noterat och det även mig själv, är att fritidsbåttrafiken har ”synligt” minskat helger och kvällar. Vilket är beklagligt och drabbar en levandeskärgård (krogar, värdshus, bensinmackar etc.). I mitt tycke så är vi mitt i en övergångsperiod och vi måste lära oss att leva med det, tills vi accepterar ett ändrat beteende av oss. I Finland där liknande lag finns, är den i hög grad accepterad ”tillräckligt många får hålla sig nyktra för att kunna ta båten hem på ett säkert sätt”. Sedan tror jag att det finns en stor bekvämlighet i att det alltid har varit en självutnämnd självklar ”skeppare” i var familj, vilket gör att övriga familjemedlemmar ej har sett behovet eller velat skaffa sig kompetensen att även kunna föra båten fram. Låt nu dessa familjemedlemmar ta steget fram att ta tag i rodret och skaffa sig en kompetens. Med det kan man turas om vem som skall vara nykter, samt att vi får en ökad säkerhet på sjön och med det mer glädje.
Not. Finland har samma lag NU som vi hade före 1 juni 2010. / mvh http://www.båtfolket.se
Hej. Råkade ”snubbla” över denna sida. Vill bara rätta till några sakfel:
EU har ingen gemensam gräns för sjöfylleri. Endast FN/IMO har 0,8 för världens yrkessjöfart. Norge har 0.8. Danmark har en ansvarslag utan gräns utom för snabba båtar som har 0,5. Finland har en ansvarslag snarlik den tidigare Svenska med 1 promille som maximal nivå. I de flesta ”båtländer” har man antingen en ansvarslag utan promillegräns eller så har man 0.8. Så ditt exempel med Finland haltar det lite.
I all utvärdering hittills har det visat sig att lagen inte haft någon betydelse för sjösäkerheten men däremot – som du påpekar – en negativ effekt för båtliv, turism och de som lever på den.
”Med det kan man turas om vem som skall vara nykter, ”
Författaren tycks utgå från att man är onykter vid 0,2promille.
”Låt nu dessa familjemedlemmar ta steget fram att ta tag i rodret..”
Lagen är ner komplex än så, den omfattar alla ombord.
Besök http://www.båtfolket.se — http://www.alltom02promillepasjon.se
Jag utgår ifrån vad lagen sätter för gräns.
Visst Ola gäller det gäller alla ombord,som har ett utsett ansvar (dvs. är en i besättningen) för att fartyget skall föras fram på ett tryckt sätt.Sedan är frågan vad krävs det för besättning exempelvis en klar, ljus och vindstilla sommarnatt?
Inte mycke rätt i denna artikel! Förutom att trafiken har minskat.
Ett sätt att öka all säkerhet överallt, inför då helt alkoholfria zoner utan att det egentligen finns ett problem att lösa, annat än moraliskt.
Du får mycket gärna utveckla och förtydliga med vad du avser i ”inte mycke rätt…”.
TacK/Petr